Hej Sverige!
Nu sitter jag här vid datorn och är allmänt glad för jag känner mig så mycket bättre än igår. Igår (Söndag) låg jag i sängen fram tills kl 20, jag var bara uppe för mat två gånger innan dess. Jag hade värsta huvudvärken, som till största delen berodde på att jag spelade volleybollturnering på lördagen utan att vara fullt frisk. Det var den enda turneringen vi hade den här terminen och min sista chans att få spela i en match som faktiskt betydde något. Jag ångrar inte att jag knaprade lite Ibuprofen för att kunna vara med och spela, vi spelade riktigt bra och jag fick spela en hel del trots att jag inte på något sätt var i form.
På grund av att vi hade spelat så lite turneringar och att det gick så dåligt i de vi spelade var vi seedade 12a av 14 lag. I vår grupp hamnade förutom vårt lag; 1a seedade College of Dupage som lyckades besegra vårt förstalag i november, 5e seedade hemmalaget Wheaton, och lägst seedade Northwestern.
Första matchen vi spelade var mot Dupage, högst rankade laget som lyckades besegra vårt förstalag (Vårt förstalag är topp 3 i nationen på "klubbnivå", klubblag kallas de lag som inte erbjuder stipender till sina spelare, utan alla är glada amatörer). Jag fick äran att spela från start, vi förlorade första set med 20-25, och jag blev utbytt :) Jag var varken bra eller dålig, och eftersom vi har tre passare kan man lika gärna byta om man inte vinner setten. I andra set lyckas vi vinna med minsta möjliga marginal, 25-23, mycket tack vare att våra anfallspelare börjar komma igång. Hårdslående Dan Fey och Karl Nerger fick in några riktiga mörsare ner i det arma parkettgolvet. I tredje och avgörande set så presterar vi även där riktigt bra volleyboll. Tyvärr är Dupage en storlekt för stora för oss och vi förlorar med minsta möjliga marginal, 15-13. Dupage var en kaxig skara, och de hade bland annat en liten stridsdans innan matchen. Den var lite småkul, men inte lika skräckinjagande som The Haka. The Haka är stridsdansen Nya Zeelands rugbylandslag kör innan de käkar up sina motståndare.
Om Dupage var kaxiga så var nästa lag, Wheaton, det motsatta. Wheaton är en katolsk högskola och de var kanske de mest ödmjuka människor jag träffat. Efter vår match mot Dupage kom de fram och gratulerade till en fantastisk match. Vi mötte Wheaton, det var en riktigt riktigt jämn match där vi spelade aningens ängsligt. Det var en måstematch för båda lagen. Vi vann varsitt set, 25-23, 23-25. I tredje låg vi under från början och Wheaton hade ledningen med 14-11. Kevin Smuda lyckades få liv i vårt lag med ett fint block till 14-12. Nu var det vi som hade den positiva energin och de som blev lite ängsliga. Vi lyckades vända och vinna med 16-14, det satt långt inne! Vi tackade för matchen och Wheatonkillarna gratulerade till den fina upphämtningen.
Vi körde sedan över stackars Northwestern med 25-9,25-9 där jag spelade hela matchen. Northwestern var med rätta arga på organiseringen som lyckats klanta till det mesta; seedningen(vårt lag seedat som 12a?) , gruppindelningen (4 grupper, då ska 1 och 8e rankade hamna i samma grupp, inte 1a och 5e rankade), och slutspelsträdet (Ettan och tvåan i vissa grupper var på samma sida i slutspelsträdet). Northwestern var antagligen det sämsta laget i turneringen, men lyckades hamna i en grupp med 3 av de 4 bästa lagen i min mening.
I kvartsfinalen väntade 4e seedade Western Illinois University. Vi hade väldigt dåligt med energi kvar efter två riktiga strider på kniven i gruppen och orkade inte vinna, trots att vi nog var det bättre laget. Vi förlorade en halvbra men mycket jämn match med 16-14 i skiljesettet.
Kvällen och natten innan turneringen hade jag spenderat i Suburbia, närmare bestämt i Riverforest hemma hos Timmy. Det var väldigt stora och fina hus överallt och jag fick sova i deras gästrum. Jag fick träffa hela Timmys familj och det verkade vara en helt underbar familj, väldigt trevliga och sympatiska.
Nu ropar kudden på mig. God Natt!
måndag 6 april 2009
lördag 28 mars 2009
Spring Break
Vår resa söderut började med en 8 timmars bussresa ner til Memphis. Resan var okej, men kunde vart bättre om exbrottslingen Joe inte hade suttit och talat i telefon med alla sina bekanta hela natten. Jag fick i alla fall sovit ett par timmar och vi kom fram laddade till Memphis.
Memphis var en sliten stad, ganska öde som många andra av söderns städer. Men atmosfären i Memphis är grym, live bluesmusik med stenhårda mörka medelålders män som vet hur blues ska spelas. Den bästa stämningen får man på Beale street som är partygatan i staden. Vi var bland annat på BB Kings bluesbar och där åt jag helt fantastisk mat, en massa olika "soulfood". Toppen var det, bästa målet den här terminen iaf!
I Memphis så besökte vi allihopa Graceland, Elvis hus, det var var fint och väldigt populärt. Amerikas mest besökta bostadshus, efter Vita Huset. Jag och Erik gick sen även den guidade touren på Sun Studio, skivbolaget som upptäckte Elvis, Johhny Cash, Roy Orbison med flera. Det var en väldigt intressant tur för den musikintresserade. Man fick bland annat veta hur det kom sig att den distade elgitarren kom till och hur det kom sig att I Walk the Line med Johnny Cash inte hade trummor, utan fick vara lite uppfinningsrik och hålla takten med en modifierad gitarr. Hela stället osar historia, väldigt glad att jag tog den guidade turen. Tyvärr hann vi inte besöka Gibsons gitarrfabrik, men det får jag väl spara tills nästa gång jag åker till Memphis :)
På tåget ner till New Orleans så fick jag ett par fördomar om tågresor i USA krossade. Det var visserligen lite ryckigt men överlag väldigt bekvämt. Man hade jättebra säten med massor av plats för benen. Sen får man se mycket mer av omgivningen än om man flyger och det var intressant. Tågresan gick genom den för USA fattiga staten Mississippi och det var mycket övergivet och slitet på sina ställen.
New Orleans är också en fattigt stad, som de flesta i södern. New Orleans drabbades också av en enorm översvämning som orkanen Katrina orsakade för ett par år sedan. 65% av befolkningen har nu återvänt och när man befinner sig i innerstaden så märker man inte så mycket, mest för att i innerstaden så var det en typ 30cm vatten, mot flera meter i andra delar av stan. New Orleans gamla kvarter är oerhört vackra och charmiga. Många villor som påminner om Villa Villerkulla. Mycket färglatt och vackra trädetaljer, fönsterluckor och sånt. New Orleans kallas för syndens stad och inte utan anledning. Här finns kasinon, strippklubbar och man kan köpa drinkar som man får dricka ute på gatan i vissa delar av stan.
Jag var på utflykt till Mississippideltats träsk, där delar av Cajunfolket har levt under många många år. De drabbades mycket hårt av orkanen, man ser vädligt mycket pelare som det förr
stod hus på. Vi fick åka båt ut i träsket och vi fick höra mycket rövarhistorier (kaptenens alla vänner och släktingar verkar ha blivit miljonärer på olika resurser från träsken) och så fick vi se alligatorer. Jag blev också mer eller mindre uppkäkad av några små insekter trots att jag sprayade in mig i insektsmedel. Kliar redigt bra. Senare samma dag så åkte jag och Anneli och besökte Oak Alley Plantation, ett gammalt plantage som drevs av slavar fram tills att Lincoln kom och lärde sydstaternas status quobevakare att veta hut. Plantaget är mest känt för sen ekallé med 28 st ekar som nu är över 200 år gamla. Mycket vackert.
Planen var att flyga till St Louis och stanna där en natt, men jag valde att åka hem till Champaign redan samma kväll. Typsikt nog så var planet till St Louis över en timma försenat och sista bussen till Champaign gick vid 18tiden, så det blev inte mycket tid i St Louis. Jag fick i alla fall sett den berömda bågen vid Mississippifloden innan bussen gick hem till ett öde Champaign.
Bilder från Memphis
Bilder från New Orleans (och St Louis)
Memphis var en sliten stad, ganska öde som många andra av söderns städer. Men atmosfären i Memphis är grym, live bluesmusik med stenhårda mörka medelålders män som vet hur blues ska spelas. Den bästa stämningen får man på Beale street som är partygatan i staden. Vi var bland annat på BB Kings bluesbar och där åt jag helt fantastisk mat, en massa olika "soulfood". Toppen var det, bästa målet den här terminen iaf!
I Memphis så besökte vi allihopa Graceland, Elvis hus, det var var fint och väldigt populärt. Amerikas mest besökta bostadshus, efter Vita Huset. Jag och Erik gick sen även den guidade touren på Sun Studio, skivbolaget som upptäckte Elvis, Johhny Cash, Roy Orbison med flera. Det var en väldigt intressant tur för den musikintresserade. Man fick bland annat veta hur det kom sig att den distade elgitarren kom till och hur det kom sig att I Walk the Line med Johnny Cash inte hade trummor, utan fick vara lite uppfinningsrik och hålla takten med en modifierad gitarr. Hela stället osar historia, väldigt glad att jag tog den guidade turen. Tyvärr hann vi inte besöka Gibsons gitarrfabrik, men det får jag väl spara tills nästa gång jag åker till Memphis :)
På tåget ner till New Orleans så fick jag ett par fördomar om tågresor i USA krossade. Det var visserligen lite ryckigt men överlag väldigt bekvämt. Man hade jättebra säten med massor av plats för benen. Sen får man se mycket mer av omgivningen än om man flyger och det var intressant. Tågresan gick genom den för USA fattiga staten Mississippi och det var mycket övergivet och slitet på sina ställen.
New Orleans är också en fattigt stad, som de flesta i södern. New Orleans drabbades också av en enorm översvämning som orkanen Katrina orsakade för ett par år sedan. 65% av befolkningen har nu återvänt och när man befinner sig i innerstaden så märker man inte så mycket, mest för att i innerstaden så var det en typ 30cm vatten, mot flera meter i andra delar av stan. New Orleans gamla kvarter är oerhört vackra och charmiga. Många villor som påminner om Villa Villerkulla. Mycket färglatt och vackra trädetaljer, fönsterluckor och sånt. New Orleans kallas för syndens stad och inte utan anledning. Här finns kasinon, strippklubbar och man kan köpa drinkar som man får dricka ute på gatan i vissa delar av stan.
Jag var på utflykt till Mississippideltats träsk, där delar av Cajunfolket har levt under många många år. De drabbades mycket hårt av orkanen, man ser vädligt mycket pelare som det förr
stod hus på. Vi fick åka båt ut i träsket och vi fick höra mycket rövarhistorier (kaptenens alla vänner och släktingar verkar ha blivit miljonärer på olika resurser från träsken) och så fick vi se alligatorer. Jag blev också mer eller mindre uppkäkad av några små insekter trots att jag sprayade in mig i insektsmedel. Kliar redigt bra. Senare samma dag så åkte jag och Anneli och besökte Oak Alley Plantation, ett gammalt plantage som drevs av slavar fram tills att Lincoln kom och lärde sydstaternas status quobevakare att veta hut. Plantaget är mest känt för sen ekallé med 28 st ekar som nu är över 200 år gamla. Mycket vackert.
Planen var att flyga till St Louis och stanna där en natt, men jag valde att åka hem till Champaign redan samma kväll. Typsikt nog så var planet till St Louis över en timma försenat och sista bussen till Champaign gick vid 18tiden, så det blev inte mycket tid i St Louis. Jag fick i alla fall sett den berömda bågen vid Mississippifloden innan bussen gick hem till ett öde Champaign.
Bilder från Memphis
Bilder från New Orleans (och St Louis)
lördag 14 mars 2009
Swedish Coffee Hour
Den 12 mars anordnade vi en Swedish Coffee Hour här i vårt hus. Varje vecka är det en ny nationalitet som presenteras genom mat, musik och övrig kultur. Denna veckan hade lotten fallit på Sverige. Vi bjöd på pepparkakor, glögg, svartvinbärssaft, kanelbullar, kärleksmums, negerbollar, kanelbullar och ett smörgåsbord som bestod av köttbullsmackor med rödbetssallad, toast Skagen och leverpastejmackor med inlagd gurka.
Eftersom det också var min födelsedag så sjöngs det för mig både på svenska och engelska. Det var fint det. När kaffetimmarna var slut så drog vi till krogen för att fira min födelsedag. Det var på det hela taget en riktigt bra födelsedag!
Förra fredagen var det Unofficial St Patricks day här i Champaign. Det firas för att vanligtvis så infaller St Patricks Day på vårlovet och studenterna här behöver en ursäkt att vara fulla en hel dag. Vi var tråkigt svenska och började inte festa innan kvällen.
Igår så var det öppet hus på ingenjörsdelen av skolan. Det var massa familjer och småungar som sprang runt i husen och såg på experiment, fick gratissaker och gick på intressanta föredrag.
Bilder från Unofficial, Swedish Coffee Hour och Engineering Open House
Eftersom det också var min födelsedag så sjöngs det för mig både på svenska och engelska. Det var fint det. När kaffetimmarna var slut så drog vi till krogen för att fira min födelsedag. Det var på det hela taget en riktigt bra födelsedag!
Förra fredagen var det Unofficial St Patricks day här i Champaign. Det firas för att vanligtvis så infaller St Patricks Day på vårlovet och studenterna här behöver en ursäkt att vara fulla en hel dag. Vi var tråkigt svenska och började inte festa innan kvällen.
Igår så var det öppet hus på ingenjörsdelen av skolan. Det var massa familjer och småungar som sprang runt i husen och såg på experiment, fick gratissaker och gick på intressanta föredrag.
Bilder från Unofficial, Swedish Coffee Hour och Engineering Open House
tisdag 24 februari 2009
Februari
Nu har det öppnat en mataffär bara några kvarter från vårt hus.Nu slipper vi ta bussen ut till Walmart eller Meijers utan kan handla lite när det passar. Inte dumt alls!
Vi har börjat baka lite inför våra "Swedish Coffee Hour" som vi ska ha här i huset den 12e mars. Vi ska bjuda på kanelbullar, kanske lite glögg eller svarvinbärssaft. Det blir nog också negerbollar och kanske någon lättlagad mat.
Skolan går bra, jag har en labbkurs, där vi laborerar två eftermiddagar i veckan. Den kursen tar en del tid, men resten av kurserna är inga problem än så länge. Vi har framställt mikrosfärer och renat fram kollagen från kalvskinn. Resten av terminen så ska vi bland annat testa biokompablitet (hurvida ett ämne är giftigt för celler) och odla mänskig hud. Det ska bli intressant :)
På spring break ska jag åka buss till Memphis ett par dagar med Thomas och Erik. Anneli följer eventuellt också med dit. Därefter delar vi på oss och jag tåg åker till New Orleans, rätt igenom Mississippi, som är en av USAs fattigaste stater. Tåget och bussen tar cirka 8 timmar var, och sedan har jag tagit mig ända ner till den amerikanska södern. Jag flyger hem via St Louis där jag sover en natt innan jag kommer hem till Champaign igen. Det blir en lagom ambitiös resa, är "bara" borta en vecka den här gången. Får se om jag får något resesällskap i New Orleans, annars blir det första gången som jag reser själv. Det finns både fördelar och nackdelar med att resa själv, men jag tror det kan vara nyttigt att göra det med.
Vi har börjat baka lite inför våra "Swedish Coffee Hour" som vi ska ha här i huset den 12e mars. Vi ska bjuda på kanelbullar, kanske lite glögg eller svarvinbärssaft. Det blir nog också negerbollar och kanske någon lättlagad mat.
Skolan går bra, jag har en labbkurs, där vi laborerar två eftermiddagar i veckan. Den kursen tar en del tid, men resten av kurserna är inga problem än så länge. Vi har framställt mikrosfärer och renat fram kollagen från kalvskinn. Resten av terminen så ska vi bland annat testa biokompablitet (hurvida ett ämne är giftigt för celler) och odla mänskig hud. Det ska bli intressant :)
På spring break ska jag åka buss till Memphis ett par dagar med Thomas och Erik. Anneli följer eventuellt också med dit. Därefter delar vi på oss och jag tåg åker till New Orleans, rätt igenom Mississippi, som är en av USAs fattigaste stater. Tåget och bussen tar cirka 8 timmar var, och sedan har jag tagit mig ända ner till den amerikanska södern. Jag flyger hem via St Louis där jag sover en natt innan jag kommer hem till Champaign igen. Det blir en lagom ambitiös resa, är "bara" borta en vecka den här gången. Får se om jag får något resesällskap i New Orleans, annars blir det första gången som jag reser själv. Det finns både fördelar och nackdelar med att resa själv, men jag tror det kan vara nyttigt att göra det med.
lördag 7 februari 2009
Galet väder
För 2 dagar sedan var det svinkallt och blåsigt, säkert -12 grader, idag så är här 13 plusgrader och folk springer runt i shorts och tshirt bland snödrivorna. Galet
söndag 1 februari 2009
Superbowl!
I fredags var jag, Thomas och Knud (dansk nykomling) och kollade på hockey, Illinois mot Iowa. Eller en avart av hockey kanske man kan kalla det, eller organiserad underhållningsförnedring. När speakern läser upp Iowas laguppställning så skanderar publiken YOU SUCK! mellan varje namn. Varje gång Illinois gjorde mål, och det var åtta gånger, så skanderar publiken ITS ALL YOUR FAULT! ITS ALL YOUR FAULT! och pekar på målvakten. Vi gick till matchen med en fraternity, och en ung herre därifrån hade letat upp Iowaspelarna på facebook och skrivit ut lite info om dem, så som vad deras morsor och syrror heter. Allt för att kunna göra förolämpningarna lite mer personliga. Det mesta levererades med glimten i ögat, men det krävs en hel del nerver för att spela bortamatch i collegehockey utan att tappa besinningen. Matchen slutade 8-2 till Illinois. Den bästa upplevelsen var nog ändå at få se en Snuggie i verkligheten :)
Idag var det så dags för årets största sporthändelse, Superbowl. Vi samlades här i huset där jag bor, ett gäng svenskar och en dansk, sen gick vi till Firehaus för att se amerikansk fotboll när den är som bäst. Kan väl tilläggas att många i gruppen mest gick för att se de upphåsade reklaminslagen och kanske för att se Bruce Springsteen uppträda i halvtidsvilan.
Matchen var riktigt spännande, helt klart det mest spännande jag upplevt i sportväg sen jag kom till USA. Tyvärr kunde inte Arizona knyta ihop säcken när de hade vänt ett underläge med 13 poäng till ledning med 3, utan favorittippade Pittsburg Steelers kunde koras till segrare efter att bland annat en interception som resulterade en 100yards touchdown av en biffig försvarsspelare :) Längsta "run" i Superbowls historia. Reklamerna var inte så jättespeciella, men Sverige hamnade i rampljuset i en av dom! Det kommer säkert hamna på aftonbladet imorrn.
Uppdatering 2/2:
Foton från helgen
Glömde ju också nämna det roligaste av allt. Iowas hockeymålvakt, han heter Will Dodge. Humor. För den äldre generationen, så betyder det fritt översatt ungefär "Kommer Ducka".
Idag var det så dags för årets största sporthändelse, Superbowl. Vi samlades här i huset där jag bor, ett gäng svenskar och en dansk, sen gick vi till Firehaus för att se amerikansk fotboll när den är som bäst. Kan väl tilläggas att många i gruppen mest gick för att se de upphåsade reklaminslagen och kanske för att se Bruce Springsteen uppträda i halvtidsvilan.
Matchen var riktigt spännande, helt klart det mest spännande jag upplevt i sportväg sen jag kom till USA. Tyvärr kunde inte Arizona knyta ihop säcken när de hade vänt ett underläge med 13 poäng till ledning med 3, utan favorittippade Pittsburg Steelers kunde koras till segrare efter att bland annat en interception som resulterade en 100yards touchdown av en biffig försvarsspelare :) Längsta "run" i Superbowls historia. Reklamerna var inte så jättespeciella, men Sverige hamnade i rampljuset i en av dom! Det kommer säkert hamna på aftonbladet imorrn.
Uppdatering 2/2:
Foton från helgen
Glömde ju också nämna det roligaste av allt. Iowas hockeymålvakt, han heter Will Dodge. Humor. För den äldre generationen, så betyder det fritt översatt ungefär "Kommer Ducka".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
