Spring Break

Vår resa söderut började med en 8 timmars bussresa ner til Memphis. Resan var okej, men kunde vart bättre om exbrottslingen Joe inte hade suttit och talat i telefon med alla sina bekanta hela natten. Jag fick i alla fall sovit ett par timmar och vi kom fram laddade till Memphis.
Memphis var en sliten stad, ganska öde som många andra av söderns städer. Men atmosfären i Memphis är grym, live bluesmusik med stenhårda mörka medelålders män som vet hur blues ska spelas. Den bästa stämningen får man på Beale street som är partygatan i staden. Vi var bland annat på BB Kings bluesbar och där åt jag helt fantastisk mat, en massa olika "soulfood". Toppen var det, bästa målet den här terminen iaf!

I Memphis så besökte vi allihopa Graceland, Elvis hus, det var var fint och väldigt populärt. Amerikas mest besökta bostadshus, efter Vita Huset. Jag och Erik gick sen även den guidade touren på Sun Studio, skivbolaget som upptäckte Elvis, Johhny Cash, Roy Orbison med flera. Det var en väldigt intressant tur för den musikintresserade. Man fick bland annat veta hur det kom sig att den distade elgitarren kom till och hur det kom sig att I Walk the Line med Johnny Cash inte hade trummor, utan fick vara lite uppfinningsrik och hålla takten med en modifierad gitarr. Hela stället osar historia, väldigt glad att jag tog den guidade turen. Tyvärr hann vi inte besöka Gibsons gitarrfabrik, men det får jag väl spara tills nästa gång jag åker till Memphis :)

På tåget ner till New Orleans så fick jag ett par fördomar om tågresor i USA krossade. Det var visserligen lite ryckigt men överlag väldigt bekvämt. Man hade jättebra säten med massor av plats för benen. Sen får man se mycket mer av omgivningen än om man flyger och det var intressant. Tågresan gick genom den för USA fattiga staten Mississippi och det var mycket övergivet och slitet på sina ställen.

New Orleans är också en fattigt stad, som de flesta i södern. New Orleans drabbades också av en enorm översvämning som orkanen Katrina orsakade för ett par år sedan. 65% av befolkningen har nu återvänt och när man befinner sig i innerstaden så märker man inte så mycket, mest för att i innerstaden så var det en typ 30cm vatten, mot flera meter i andra delar av stan. New Orleans gamla kvarter är oerhört vackra och charmiga. Många villor som påminner om Villa Villerkulla. Mycket färglatt och vackra trädetaljer, fönsterluckor och sånt. New Orleans kallas för syndens stad och inte utan anledning. Här finns kasinon, strippklubbar och man kan köpa drinkar som man får dricka ute på gatan i vissa delar av stan.
Jag var på utflykt till Mississippideltats träsk, där delar av Cajunfolket har levt under många många år. De drabbades mycket hårt av orkanen, man ser vädligt mycket pelare som det förr
stod hus på. Vi fick åka båt ut i träsket och vi fick höra mycket rövarhistorier (kaptenens alla vänner och släktingar verkar ha blivit miljonärer på olika resurser från träsken) och så fick vi se alligatorer. Jag blev också mer eller mindre uppkäkad av några små insekter trots att jag sprayade in mig i insektsmedel. Kliar redigt bra. Senare samma dag så åkte jag och Anneli och besökte Oak Alley Plantation, ett gammalt plantage som drevs av slavar fram tills att Lincoln kom och lärde sydstaternas status quobevakare att veta hut. Plantaget är mest känt för sen ekallé med 28 st ekar som nu är över 200 år gamla. Mycket vackert.

Planen var att flyga till St Louis och stanna där en natt, men jag valde att åka hem till Champaign redan samma kväll. Typsikt nog så var planet till St Louis över en timma försenat och sista bussen till Champaign gick vid 18tiden, så det blev inte mycket tid i St Louis. Jag fick i alla fall sett den berömda bågen vid Mississippifloden innan bussen gick hem till ett öde Champaign.
Bilder från Memphis
Bilder från New Orleans (och St Louis)